I fredags hade vi The Human Element Öppen uppföljningsdag. Ute var det grått, dimmigt och kallt. Inne brann det i kaminen och huset i Abbekås var fyllt med människor som gått The Human Element. Någon så tidigt som 2005. Det är nåt speciellt med en miljö där människor förväntar sig att andra har starka personliga upplevelser och erfarenheter och att de sannolikt kommer dela med sig av dem. Det skapar ett varmt och öppet klimat.

De allra flesta människor har starka personliga upplevelser – inte nödvändigtvis just av The Human Element – men av livet. Det är lätt att glömma. I fredags hörde jag flera säga att det är så skönt att höra andra ha liknande tankar, känslor och funderingar som de själva. Öppenhet skapar öppenhet.

Det är spännande att höra vad The Human Element har betytt på lite längre sikt, för dem som har gått kursen. Det verkar som om kursen bidrar till att öka utrymmet mellan yttre stimuli – och sådana finns det ju gott om – och den egna reaktionen och agerande. Upplevelsen även efter många år är att måste inte gå igång på det som händer omkring en. Det finns alltid alternativ att välja mellan, också i fråga om reaktioner och känslor. Egna val.

Många personliga resor har jag mött och följt. 776 st faktiskt, under ungefär åttio kursveckor. Det finns de som tar med sig upplevelserna av kursveckan – förmågan att vara sann mot sig själv och andra och önskan att göra skillnad – ut i sin vardag och bidrar till äkta möten, goda samtal och framgångsrika verksamheter. Det brukar synas såväl i karriären som i välmåendet.

För andra blir kampen om det mellanmänskliga, kulturen eller värdegrunden i umgänget på arbetsplatsen – eller hemma – så övermäktig att man anpassar sig och faller tillbaka till gamla mönster. Det är inte konstigt, men det är svårt att då hålla kvar livfullheten, närvaron och kontakten, allt det som kännetecknar resultatet av The Human Element. Det betyder inte att det är bortkastat, bara att man kanske behöver göra en yttre förändring i sin tillvaro, för att den inre förändringen ska få möjlighet att växa. Vi odlar ju inte gärna på frusen mark.

Share This