Rektorerna
I slutet av 2013 hade jag förmånen att genomföra The Human Element med ett 40-tal rektorer och skolledare. Det var en offensiv skolchef som drev igenom satsningen i syfte att utmana och förändra kulturen och det personliga förhållningssättet i en verksamhet som bar på en del traditionellt tänkande och där mycket satt i väggarna. Det var modigt att skicka iväg gamla rektorsrävar på en kurs där vi gör en del annorlunda och utmanande saker. Ett par av dem var också påtagligt skeptiska, i slutet av sin karriär där de faktiskt redan har varit med om det mesta.
För mig var det dock inte frågan om hur vi skulle kunna får kursveckan att bli bra som var den svåra nöten. Vi har med åren blivit väldigt duktiga på att skapa ett tryggt, ickedömande och lärande klimat, också i kritiska och skeptiska grupper. Det blev också två mycket bra kursveckor där även de gamla rävarna valde att gå all-in och fick med sig mycket från kursen, personliga insikter och fördjupade relationer, precis som det brukar vara.
Den svåra nöten är det som händer sedan. I vardagen. I verkligheten. Att tillämpa de insikter och lärdomar som kursen ger. Det var det jag bekymrade mig över, för det är svårt.
10 000 timmar
Jag gillar teorin om tiotusen timmar. Den uppmuntrar till hårt arbete och ihärdighet. Det var Malcolm Gladwel som 2008 i boken ”Framgångsfaktorn” lanserade tanken på att det tar tiotusen timmar för att bli riktigt duktig på någonting.
Vidare forskning i ämnet har visat att det varierar mycket mellan olika personer hur många timmars övning som krävs för mästerskap. I en grupp schackspelare var variationen mellan 3 000 och 23 000 timmar för att komma till mästarnivå. Det där påminner lite mer om mina erfarenheter. Dock inte av schack.
Uppföljning av The Human Element
När jag följer upp kursdeltagare från The Human Element visar det sig att i stort sett alla upplevde kursen som oerhört lärorik och viktig. För många blev den en milstolpe i livet. Den praktiska nyttan och tillämpning varierar dock. Tydligt är att de som arbetar aktivt med verktygen, t ex konsulter som själva tillämpar kunskaperna eller andra som kontinuerligt håller dem vid liv, är de som får ut mest praktisk nytta. Kort sagt, mer övning och tillämpning ger mer utdelning.
Sedan finns det de som kommer hem efter veckan och bara lyfter som en raket. De använder verktygen. De fattar svåra beslut, är mer fokuserade, prioriterar bättre och har dagligen samtal som fördjupar relationen och utmanar arbetssätten. Karriären tar ett skutt. Där ser jag inga tiotusen timmar. Jag ser en raket. Det är imponerande och jag blir lika berörd varje gång. Det verkar som om handling är det som gör skillnaden. Raketerna agerar på sina insikter och är beredda att ta större risker i livet än andra.
Stödstrukturer
För att få nya tankar och beteenden att sitta behövs stödstrukturer. De fungerar som stöd för det nya sättet att agera. För nyktra alkoholister finns AA-möten, för troende finns söndagsgudstjänst, fredagsbön eller sabbat. Det är inte rättvist mot en själv att tro att man ska börja tillämpa det man lärt sig under en The Human Element vecka på ren inspiration. Man behöver stödstrukturer. Det kan handla om att bygga nya mötesformer, skapa reflektionsstunder, regelbundna coachingsamtal, fredagsfeedback eller vad som helst. För mig har kontinuerlig kontakt med betydelsefulla människor varit viktiga stödstrukturer. Ibland har det vara en professionell kontakt såsom en samtalsterapeut, en coach. Ibland har det varit nära vänner jag träffat regelbundet.
En stödstruktur finns där oberoende av var man befinner sig på självkänslans berg-och-dalbana. Det finns en ogynnsam logik som gör att när vi som bäst behöver stöd är vi som minst benägna att söka upp det. Därför blir strukturerna viktiga. Lika viktiga som att omge sig med människor som gillar att vi växer.
