Jag och mina drömmar

 

När jag fyllde 40 år höll en vän ett tal till mig. Det var en riktigt ögonöppnare. Jag tänker på det rätt ofta – det påminner mig om betydelsen av drömmar.

Det är märkligt med drömmar. Om man tar dem på för stort allvar och bryskt omvandlar den till planer riskerar de att gömmas sig. Som om drömmen i mig tänker: ”Bäst att inte jag drömmer om det här, för då kommer han ju springa iväg och göra det…”. Och det är det inte säkert att jag är mogen för – eller att drömmen passar min situation just nu. Allt har sin tid.

Man kan också underskatta drömmarna och tänka att de bara är barnsliga, orealistiska och att det inte har något med mitt liv att göra. Då är det som om drömmen i mig tänker: ”Inte lönt att drömma, det kommer ändå bara uppfattas som orealistiskt trams…”.

Mitt mellan dessa två punkter bor och trivs mina drömmar. De lever och ger mig energi. Omedvetet ger de riktning åt mitt liv. Mina drömmar verkar leva sitt eget liv och jag vet aldrig säkert om en tanke jag har är en djup dröm som kommer leva länge, eller en tillfällig önskan som går över i morgon. Det får morgondagen och dagarna därefter utvisa.

Det kan vara bra att hitta sin egen balans i relation till drömmarna. Att ha respekt för den i mig som inte vågar, orkar, är trygg och modig nog att förverkliga allt jag vill och samtidigt har respekt för den i mig som vill, önskar, vågar lite mer än jag tror.

Jag märker att en dröm verkligen är en dröm när jag tar ett praktiskt steg i riktning mot den, för då fylls hela kroppen med energi och glädje. Det är ett tydligt kvitto.

  • Vad drömmer du om?
  • Vilken av de två fallgroparna riskerar du att falla i?

Vad talet handlade om? Om drömmen att vara konsult och driva eget företag.

Fortsätt drömma!

Share This